En liveaboard till Cocos Island i Costa Rica är en resa till en plats i världen som inte bara erbjuder dykning, utan ren och skär transformation. Cocos Island – den mytomspunna ön 550 kilometer rakt ut i Stilla havet från Costa Ricas kust – är en sådan plats. Och att ta sig dit kräver inte så mycket men det finns en del att praktiskt värt att känna till upptäckte jag. Jag kontaktade Scuba Travel i Göteborg för att vara säker på att inte missa något viktigt i planeringen. Med tanke på att flyg ofta ändras och annat så är det en stor fördel att ha allt i ett paket. De hjälpte mig att sätta ihop den här legendariska resan på bästa sätt.
En dykresa och liveaboard till Cocos Island i Costa Rica är tveklöst en av de mest legendariska liveaboardupplevelser du kan uppleva. Det är som att kliva rakt in i en dokumentär där du själv är huvudperson.
Det här är berättelsen om min resa dit; om dykplatserna som tog andan ur mig, om möten med hajar i mängder jag aldrig trodde var möjliga. Om livet ombord, maten, människorna och känslan av att vara helt avskuren från världen – men mer levande än någonsin. En liveaboard till Cocos Island är inte bara en dykresa, det är ett äventyr omgärdat av mystik, spänning och stora upplevelser.
Avfärden – Vägen mot det okända
Jag flög och när vi skulle landa i Costa Rica senare samma dag var det dimmigt och vi blev tvungna att cirkla någon timme för att senare flyga till Panama istället. Där fastnade jag en natt men tack vara god planering och hjälp från Scuba Travel hade jag marginal för det här. Hade jag inte haft ett par nätter tillgod hade hela resan varit förstörd. Nästa morgon flög jag till San José och från där ett par dagar senare var det färd till Puntarenas hamn på Costa Ricas västkust. Där gick jag ombord och vi lämnade Puntarenas tidigt på morgonen. Alla avgångar måste anpassas till tidvattnet.
Solen hade precis börjat klättra över horisonten och kastade ett varmt sken över hamnen. Min liveaboard låg där som ett tryggt, robust hem för de kommande tio dagarna – en stålkoloss byggd för att ta sig genom öppet hav och leverera dykning i världsklass.
Besättningen tog emot oss med breda leenden och en professionalism som direkt ingav förtroende. Vi fick en snabb genomgång av båten: rymliga däck, ett dykdäck som var så välorganiserat att det nästan såg militäriskt ut, och hytter som var betydligt bekvämare än jag vågat hoppas på. Min hytt hade två sängar, gott om förvaring och ett eget badrum – enkelt men funktionellt, och framför allt: svalt och tyst.
När vi lämnade kusten bakom oss och styrde rakt ut mot horisonten kändes det som att vi sakta gled bort från civilisationen. Mobiltelefonerna tappade täckning. Havet tog över ljudbilden. Och någonstans där, mitt i allt, började äventyret på riktigt.
Överfarten – 36 timmar av förväntan
Överfarten till Cocos Island tar ungefär 36 timmar, och även om det låter långt är det en del av charmen. Havet var lugnt den här gången, bara mjuka dyningar som vaggar en in i en sorts meditativ rytm.
Besättningen berättade om massiva stim av hammarhajar, om tigerhajar som nyfiket cirklat runt dykare, om valhajar som glidit förbi som långsamma rymdskepp. Varje berättelse gjorde väntan svårare – och mer elektrisk.
Maten ombord var en överraskning i sig. Varje måltid var som ett litet firande: färsk frukt, nybakat bröd, fiskrätter, grillat kött, vegetariska alternativ, soppor, desserter som var att dö för! Kocken verkade ha som mål att vi aldrig skulle gå hungriga, och det lyckades han med råge.
På kvällen satt vi på övre däck, drack kaffe eller en kall öl och såg solen sjunka ner i havet. Det var en sorts stillhet som är svår att beskriva – en känsla av att vara långt borta från allt, men samtidigt precis där man ska vara.
Första mötet med Cocos – Jurassic Park i verkligheten
När Cocos Island äntligen dök upp i horisonten var det som att se en dröm materialiseras. Ön reste sig brant ur havet, täckt av tät regnskog och omgiven av vattenfall som störtade ner i havet. Det var som att titta på en scen ur Jurassic Park – och det är ingen slump att filmen faktiskt inspirerats av just den här platsen.
Vi ankrade i Chatham Bay, och redan innan första dyket såg vi liv. Delfiner som lekte runt båten, fåglar som cirklade över klipporna, och i det kristallklara vattnet kunde man ana skuggor som rörde sig under ytan.
Dykningens hjärta – Cocos Islands legendariska platser
Cocos är känt för sina strömmar, sina djupa väggar och framför allt: sina hajar. Några av de platser som gjorde störst intryck på mig var följande.
Bajo Alcyone – Hammarhajarnas rike
Det här är kanske den mest ikoniska dykplatsen på hela ön. Ett undervattensberg vars topp ligger runt 25–30 meter ner, och där strömmarna ofta är starka. Vi gjorde en negativ entry – rakt ner, snabbt, för att inte driva bort.
När vi nådde platån var sikten kristallklar. Vi hukade bakom en stenformation för att undvika strömmen och väntade.
Och så kom de. Först några enstaka siluetter. Sedan fler. Och fler. Plötsligt simmade ett helt stim av silvertippade hammarhajar över oss – kanske 50, kanske 100. Det är svårt att räkna när man är helt överväldigad.
De gled fram som en armé av tysta skuggor, majestätiska och fullständigt obekymrade om vår närvaro. Det var som att befinna sig i en katedral av vatten och haj.
Jag har dykt i många år, men aldrig sett något liknande.
Dirty Rock – En explosion av liv
Dirty Rock blev snabbt en av mina favoritplatser. Här mötte vi stora stim av jacks, galapagoshajar, silkeshajar, stim med örnrockor och så ännu fler hammarhajar. Strömmen var rätt stark, men det gjorde bara dyket mer dramatiskt och mer action på det marina livet.. Vi höll oss fast vid klipporna och såg hur livet passerade som i en aldrig sinande strömmande flod.
Vid ett tillfälle gled en enorm galapagoshaj förbi bara någon meter framför mig. Den var massiv, kraftfull, och ändå så elegant. Jag kände mig liten, men på ett bra sätt.
Manuelita – Tigerhajarnas territorium
Manuelita är känd för sina tigerhajar, och vi hoppades alla på ett möte. Vi behövde inte vänta länge.
Redan vid 15 meters djup såg jag en stor skugga komma in från höger. Den rörde sig långsamt, självsäkert. När den kom närmare såg jag de karakteristiska ränderna, en tigerhaj, kanske fyra meter lång.
Den cirklade runt oss, nyfiken men lugn. Besättningen hade varit tydliga: håll avstånd, håll dig lugn, inga snabba rörelser. Och det fungerade. Hajen gjorde några långsamma varv och gled sedan vidare, som om den bara ville markera sin närvaro.
Det var ett av de mest intensiva och vackra möten jag haft under ytan.
Dos Amigos – Valhajens kungliga entré
Dos Amigos är känt för sin stora bågformade klippformation under vattnet. Vi simmade genom den som om vi passerade en port till en annan värld.
Och där, på andra sidan, dök den upp, en valhaj. Den kom glidande från djupet, långsam och majestätisk. Den var enorm – kanske 10 meter lång – och helt obekymrad om oss. Vi simmade bredvid den en kort stund, i respektfullt avstånd, och jag kände hur tiden nästan stannade.
Det är svårt att beskriva känslan av att dela vatten med världens största fisk. Det är som att stå inför ett naturens underverk, levande och andlöst vackert.
Livet ombord – Hemmet mellan äventyren
När man inte dyker, äter man. Eller sover. Eller pratar dykning. Det är ungefär så livet på en liveaboard fungerar, och det här livet ombord var en ren njutning.
Hytterna – En trygg plats att landa
Min hytt var enkel men bekväm. Sängarna var sköna, luftkonditioneringen fungerade perfekt och badrummet var fräscht. Det var skönt att ha en egen liten oas att dra sig tillbaka till efter tre eller fyra dyk om dagen.
Maten – Mitt i ingenstans, ombord en liveaboard till Cocos Island och maten är en verkligt kulinarisk överraskning. Här mitt i Stilla havet hade jag inte väntat mig att maten skulle vara så bra. Varje måltid var varierad och riklig:
- frukost med ägg, bacon, pannkakor, nybakat bröd, frukt och kaffe
- lunchbufféer med fisk, kyckling, ris, sallader
- middagar som kändes som små festmåltider
Och mellanmålen! Efter varje dyk fanns det något nytt att smaska på. Kakor, färsk frukt, empanadas. Det var som att kocken försökte hålla oss konstant lyckliga – och han lyckades.
Besättningen – Hjältarna bakom kulisserna
Det går inte att prata om en liveaboard till Cocos Island utan att nämna besättningen. De var väldigt professionella, alltid vänliga och med ett leende på läpparna. Otroligt kunniga och duktiga både på däck och i vattnet och de var alltid redo att hjälpa
Dykguiderna var särskilt imponerande. De kände varje ström, varje klippa, varje haj. De visste exakt var vi skulle placera oss för bästa chans till möten, och de gjorde det med en lugn trygghet som smittade av sig.
Sista dyket – Ett farväl jag aldrig glömmer
På vårt sista dyk återvände vi till Alcyone. Strömmen var starkare den här gången, sikten lite sämre. Men det gjorde inget.
När vi låg där på platån, hållandes i stenarna, dök de upp igen: hammarhajarna. Ett massivt stim, ännu större än första gången. De gled över oss som en levande himmel av fenor och siluetter.
Jag kände en sorts vemod. Det var sista gången på länge jag skulle få se något sånt här. Men också en enorm tacksamhet.
Hemfärden – Tillbaka till världen
När vi lämnade Cocos bakom oss kändes det som att lämna en annan dimension. Ön försvann i horisonten, och med den en bit av mitt hjärta.
Överfarten tillbaka var lugn. Vi pratade om våra favoritmöten, delade bilder, skrattade åt små missöden och lovade varandra att ses igen på framtida dykresor.
När vi till slut nådde Puntarenas kändes det nästan overkligt att vara tillbaka i civilisationen. Men jag visste en sak: jag skulle bära med mig Cocos Island resten av livet.
En resa som förändrar dig
Att dyka vid Cocos Island med SeaHunter var inte bara en resa. Det var en upplevelse som skakade om mig, men på ett bra sätt. Det fyllde mig med respekt för havet och dess invånare, och gav mig minnen som brännt sig fast.
Upplevelsen att få se och dyka med hammarhajar i hundratal, tigerhajar som gled förbi som som majestät, valhajar och mängder av silkes- och galapagoshaj. Dykningen var bitvis utmanande med strömmar men med en besättning och guider som tog hand om m och övriga, mat som gjorde mig totalt lycklig var besöket till den här ön som känns som en annan värld en total dröm.
En dykresa med liveaboard till Cocos island i Costa Rica önskar att alla dykare fick uppleva någon gång i livet. Men jag rekommenderar verkligen att boka med en specialist på dykresor så du dels har paketreselagen som skyddar dig. Dels att de ordnar så du inte råkar ut för onödiga problem på din resa. Scuba Travel är verkligt bra på det här.
